Sommaren är på ingång och bara känner hur livet leker!

Tänk hur lite sol kan påverka humöret.
Humöret är på topp för det mesta och vi försöker hänga ute o solen så mycket vi hinner, man jobbar ju fortfarande så det är fortfarande en del måsten innan vi går på semester.

Igår hade Wayne skolavslutning, första klass avslutad. Jag känner verkligen hur tiden går alldeles för fort!
Han ska liksom börja andra klass efter sommaren, helt galet!

Och Joeline min lilla tjej börjar förskoleklass, hur blev hon så stor helt plötsligt!
Idag är det avslutningsfest på dagis för alla barn som ska börja skolan.
Dessvärre får endast en förälder följa med och hon fick välja. Pappa blev det denna gång, så jag passade på att ta med Wayne och dra ut till tvetaberg och träna lite.
Blev en kortare springtur idag och så lite utegym.

Ställde mig på vågen igår och blev riktigt glad! Jag har äntligen kommit under 90kg!
Helt galet hur mycket jag gått upp i vikt på sistone, men jag kämpar på med träning för att nå den punkten där jag faktiskt känner mig bekväm med min vikt.

Det går i alla fall åt rätt håll och det är jag jätte glad över.

På jobbet däremot har det varit en ganska tung tid känslomässigt.

Det har varit så otroligt många olyckor på kort tid, jag vet inte varför men känner hur jag blir påverkad av det trots att jag inte är på jobbet eller just det tåget.
Så tragiskt att en människa kan må så dåligt att denne väljer att avsluta sitt liv.

Alla dessa självmord som sker har fått mig att tänka väldigt mycket på Linkan.
Väldigt mycket tankar har snurrat, kunde jag ha upptäckt några tecken? Hur skulle de varit idag om han fortfarande fanns i livet? Skulle vi fortfarande vara vänner? Hur hade han sett ut? Osv, listan kan göras lång.

Så ja jag har känt mig väldigt glad och nöjd över livet men ändå känt mig ledsen på samma gång. En ganska konstig känsla. Att skratta ena stunden och i nästa bara vilja gråta.

Har en kollega som bor i Malmö som är tillbaka och jobbar hos oss nu. En av de goaste människorna jag mött. Det är en sån person som jag verkligen känner att jag kan prata med om precis allt mellan himmel och jord, sånna människor är sällsynta.
Det är en vän jag skulle kunna göra precis allt för.

Med tanke på alla olyckor som skett tänkte jag direkt på honom.. vad gör han om det händer något!? Att gå ensam till ett tomt hotellrum är inte att rekommendera om det händer någonting som tex en påkörning.
Man vet inte hur man reagerar, det kan kännas okej först men så kommer allt några timmar senare.

Sa till honom att OM det någonsin skulle hända nått så får han ringa och komma hit, även om det så skulle va mitt i natten.

Man ska finnas där för de personer man bryr sig om helt enkelt.

Nu är det däremot färdigskrivet för idag.

Dags o lyssna på vad Joeline gjort på avslutningsfesten.
På återseende.